Det är tur att jag har min kära syster så jag vet när det gått alldeles för långt mellan uppdateringarna:

Det var längesen sist, jag vet. Dagarna flyter ihop och allt går i ett haha. 

IALLAFALL. Nu ska jag berätta om mitt lilla vulkan-äventyr. Det är så att det tar 6 timmar ena dagen och 1,5 h andra dagen att ta sig upp. Vulkanen är cirka 4 kilometer hög. Och det tar cirka 3 h att komma ner igen. Det är alltså ganska brant.

Inget av detta visste ellinor. Det hon visste var att hon ville skjuta sig själv 5 minuter efter att vi påbörjat hiken. 

"Kommer det vara såhär hela vägen?" Sa ellinor  "Ja typ" - sa guiden. 

"Okej tack och hej" - sa benen. 

"Du fortsätter" - sa hjärnan. 

Ellinor fortsatte och det funkade. Jag hittade en tjej som gick i samma tempo som jag och vi pausade oftast var 45 minut (alltså officiellt. Jag och Lydia stannade cirka var 3 minut.) Och vi hade väldigt kul under tiden. Jag menar vi varvade ju varandra med att hata oss själva för denna jä-la idé. Däremot, efter den andra pausen, märkte jag att endorfinerna började kicka in och det blev verkligen mer leenden och mindre svordomar. Och tillslut tog vi oss till Base campet.

Däremot visste jag redan från början att man vandrar genom 4 olika klimatzoner, heter det så? Och det var riktigt häftigt. Vi hade här kommit upp till regnskogen. 

 Och så kom vi upp till Base campet. Minsann ingen dålig utsikt att sova till! Att sova ovanför molnen på en vulkan medan man ser ut över 3 andra är magiskt i sig. 

När vi kommit upp var det ganska kallt så det tog en sväng att få upp värmen. Vi satt vid brasan, åt lite och pratade medan det blev mörkt. Och stjärnhimlen var ju såklart magisk. 

Vi skulle upp 4 nästa dag för att klättra sista biten innan solen gick upp ordentligt. Vägen upp var ju inte den roligaste för en morgontrött människa som mig. Men utsikten var såklart värt det.

Väl uppe på toppen blåste det. Alltså jag har aldrig varit med om sådan vind. men jag klarade det! Och vilken upplevelse!