- Mitt på vischan någonstans på yttersta spetsen av Mexico -
Det värsta med att vara en optimist är att man oftast också är tids-optimist. Det bästa är att man ser, eller iallafall försöker se, det positiva i allt. Det är en egenskap jag inte vill bli av med.
Så nu sitter jag här på en buss mitt på yucatan någonstans. Direktbussen var full men som tur var fanns det en till - ingen direktbuss men allt en 8 h buss som stannar vid närmre varje större by vi passerar på vägen på den från början 4 timmar långa färd mellan Merida och tulum.
Från början var det ju att välja mellan pest (stanna i Merida i 5 h) och kolera (8h på en buss) men jag är nu väldigt glad över att ha fått denna möjlighet att åka genom dessa charmiga byar. Vad skulle jag annars gjort av denna dagen? Legat på stranden i Tulum om ens det?
Det är något magiskt med att färdas på vägar man aldrig färdats på förut - oavsett var i världen man är. De mysiga byarna man ser på vägen där man först tänker "Hur lever dessa människorna, vad gör de med sitt liv förutom att överleva? Tänk att de aldrig kan resa eller se något annat." Och sedan när man sett människorna som bor i huset inser att Det där inte betyder något för dem, de behöver inget annat för att få ett rikt liv. På många sätt lever de säkert ett mycket friare liv än många av oss - dörrar öppna 24/7, hela byns barn som leker med varandra, hästen som definitivt är någons men som har hela byn som hage. Och jag kan komma på mig själv att också vilja ha det sådär. Så fort perspektiven ändras.
Vi färdas vidare.
Mörkret faller och jag fortsätter stirra ut genom fönstret när solen sjunker och ljuset förändras. Solnedgången är fin ikväll.
Stjärnhimlen ute mitt i ingenstans med noll ljus, har ni sett den? Hur många stjärnor finns det egentligen? Det mest fantastiska är nog att det inte går att få på bild. Du måste vara här för att se den. Nutid.
Jag kommer på mig själv med att ha stirrat ut genom samma fönster i 7 timmar nu. Vilken underbar resa mellan Merida och Tulum. Mitt egoistiska jag är glad över att den andra bussen var full medan resten av mig tycker synd om dem på direktbussen som missar allt detta.
Jag ser ett stjärnfall och känner bara ren lycka. Kunde denna bussresa bli bättre?
Så nu sitter jag här på en buss mitt på yucatan någonstans. Direktbussen var full men som tur var fanns det en till - ingen direktbuss men allt en 8 h buss som stannar vid närmre varje större by vi passerar på vägen på den från början 4 timmar långa färd mellan Merida och tulum.
Från början var det ju att välja mellan pest (stanna i Merida i 5 h) och kolera (8h på en buss) men jag är nu väldigt glad över att ha fått denna möjlighet att åka genom dessa charmiga byar. Vad skulle jag annars gjort av denna dagen? Legat på stranden i Tulum om ens det?
Det är något magiskt med att färdas på vägar man aldrig färdats på förut - oavsett var i världen man är. De mysiga byarna man ser på vägen där man först tänker "Hur lever dessa människorna, vad gör de med sitt liv förutom att överleva? Tänk att de aldrig kan resa eller se något annat." Och sedan när man sett människorna som bor i huset inser att Det där inte betyder något för dem, de behöver inget annat för att få ett rikt liv. På många sätt lever de säkert ett mycket friare liv än många av oss - dörrar öppna 24/7, hela byns barn som leker med varandra, hästen som definitivt är någons men som har hela byn som hage. Och jag kan komma på mig själv att också vilja ha det sådär. Så fort perspektiven ändras.
Vi färdas vidare.
Mörkret faller och jag fortsätter stirra ut genom fönstret när solen sjunker och ljuset förändras. Solnedgången är fin ikväll.
Stjärnhimlen ute mitt i ingenstans med noll ljus, har ni sett den? Hur många stjärnor finns det egentligen? Det mest fantastiska är nog att det inte går att få på bild. Du måste vara här för att se den. Nutid.
Jag kommer på mig själv med att ha stirrat ut genom samma fönster i 7 timmar nu. Vilken underbar resa mellan Merida och Tulum. Mitt egoistiska jag är glad över att den andra bussen var full medan resten av mig tycker synd om dem på direktbussen som missar allt detta.
Jag ser ett stjärnfall och känner bara ren lycka. Kunde denna bussresa bli bättre?
Hej Gumman!
Det var riktigt bra skrivit. Du är duktig på att beskriva så man nästan ser med dina ögon👀 skönt att du kom iväg från storstan. Jag vet via mamma att du är på en ö nu och att du har det bra där. När åker du till din Jul ö?
Puuusss